Ensam beger jag mig till slottskogen. För att försöka förstå det heliga med denna kväll tar jag spårvagnen in till stan.

Jag ser nervösa ungdomar dricka på sina cider och öl, deras blickar vandrar nyfiket omkring.

Jag får ögonkontakt med en blonderad kille i femtonårsåldern, han tittar snabbt ner i marken och undviker att titta upp på mig igen. Jag ville spotta honom i ansiktet, dra i hans hårsnoddar som välplacerat stramar åt hans byxor.

Väl framme i parken sätter jag mig på en ledig bänk, tar upp min lilla pepsiflaska och tar en klunk, min kropp reagerar starkt och vill genast kasta upp denna blandning av allt.

Ett ungdomsgäng går förbi och pratar högljutt om deras fyllor, jag kastar en förbannelse och ler, jag ler för att jag vet vad som kommer drabba dessa småtjocka patrask.

Jag låter tankarna vandra åt valfritt håll, jag vill hitta en vän att lära allt, allt jag vet, men det finns ingen kapabel att ta all in all min kunskap. Jag spyr

Plötsligt slår det mig, dessa människor vill vara som mig, de ser upp till mig precis som Simba såg upp till Mofasa.

Varför är jag här? Jag är så mycket mer värd än alla dessa människor tillsammans, jag älskar mig själv. För att få mig sjläv på bättre humör sätter jag på Kent på min ipod och river mig på underarmarna. Jag river mer och mer tills jag känner värme.

Jag lämnar platsen springandes och skrikandes, jag måste bort, jag måste tillbaka upp igen.

.. Bör tänka igenom sina liv noga innan de visar sig ute.

En tjock människa kan lätt liknas vid en plastpåse, en plastpåse utan värde, något man fyller med skräp och sedan slänger bort.

När Gud skapade Adam och Eva var de inte överviktiga. Gud, jag och många fler ser ner på tjocka människor, de är helt enkelt en skam för det mänskliga släktet. Att tjocka människor blir mobbade förstår jag till fullo, om man är ful ska man få veta om det, samma sak gäller om man ser bra ut.

Det finns egentligen inget försvar en överviktig människa kan använda sig av, det är ingen som tvingar i dem fet mat, chips och onyttigheter, det finns ingen som tvingar dem sitta inne och spela dator när kamraterna är ute och leker.

- Är det samhällets fel?

Nej, var människa har en fri vilja, man bestämmer själv om man vill äta sig tjock och bli hatad. Jag vill att du ska dö

Alla tjocka människor borde sättas isolerade på en öde ö någonstans utanför sydamerika där de sedan kan leva för sig själva, en plats där de inte äcklar hela samhället. Det finns inget fint med fetma, det är äckligt, fult och borde förbjudas.

Idag var jag ute för att uppleva det halvgoda vädret. Jag satte mig på en bänk för att vila benen, plötsligt får jag syn på någonting jag inte riktigt kan förklara. Det såg ut som en blandning mellan Göran Persson och keso. Jag ville fråga denna vilsna själ varför hon ser ut på det här viset men avstod. Jag ville helt enkelt inte närma mig denna best till varelse, denna skam.

Jag slöt istället mina ögon, knöt mina händer hårt och bad, jag bad till alla gudar, superhjältar och förfäder att göra någonting åt vårt samhälle, att utrota denna ras som jag vill kalla det. Tjocka personer är inte människor som du och jag, de är som robotar inställda på en sak, att äta upp all mat.

Vi har vår beskärda del av kända tjocka personer här i världen, det stör mig. Jag vill inte se en tjock människa i Lets dance på en fredagkväll. Jag vill inte heller se en tjock man i för liten t-shirt försöka klämma ur sig vackra toner i idol.

Vi måste alla hjälpas åt tillsammans att få dessa människor att förstå att det inte är okej att se så ut.

.. Vill jag sprida lite glädje.

Tidigare denna underbara dag var jag ute och florerade runt när det plötsligt slog mig att det finns alldeles för mycket hat i världen.

Folk som till exempel hatar Basshunter förstår jag mig inte på, Basshunter är det närmaste gudomligt vi kan komma, med undantag av mig.

Ett annat populärt hatobjekt är Kent. Jag älskar Kent, jag älskar att sätta på Kents album, be till mina gudar och skära mig djupt.

Det är inte förrens man förstår Kents musik och texter, som man kan förstå vad livet egentligen går ut på, det vill säga att dö. Jag vill dö

Efter jag florerat ett par timmar satte jag mig ner för att vila, jag kände mig helt enkelt utmattad efter att ha upplevt allt detta hat och smuts som finns i vår värld. Jag luktade lite på mig själv, sa lite goda ord och vackra komplimanger, genast mådde jag bättre.

Jag har insett att hat är bra, hat är något vackert. Finns det något härligare än att hata en riktigt ful människa, få den att gråta och må dåligt? Det finns ingenting som gör att jag känner mig så levande. Jag hatar dig

Motsatsen till hat och lycka måste då vara kärlek och olycka. Kärlek är smutsigt, det är något som svaga människor har kommit på för att skydda sig själva, för att de inte kan hata eftersom de är vilsna själar. Att hitta kärleken är alltså den feges utväg, den enklaste vägen du kan ta, men blir du lycklig? Sällan.

Jag väljer att avsluta dagens inlägg med ett citat från en av mina lärjungar.

Religionen är en väg, inte ett hus.

Sittandes på en helt oskyldig plats blickar jag framåt. Utan att hinna reagera och göra något åt denna hemska syn jag ser. Jag fastar som i någon slags hypnos, en hemsk hypnos som äcklar mig mer och mer för varje millisekund som går.

Jag vill klösa ut mina ögon. Bilden som under bara några få sekunder drabbade min sargade själ kommer för evigt att leva vidare i mitt minne.

Jag önskar att det fanns en deleteknapp, returknapp, eller tippex man kunde lösa detta med. Jag vill dö.

Vidare går jag ut i solen, blickar upp och ser, det finns mer där ute än vad vi kan förklara, det är nu min uppgift att sprida detta till alla förvirrade och mindre välsignade själar.

En solig dag, ett vackert landkskap eller det vackraste mönster skulle aldrig kunna radera det som satt sig på mitt minne idag, som en parasit kommer det bearbetas av min fantasi och utvecklas till något otroligt, dock aldrig någonting bra.

Vill välsigna mina läsare med dessa visdomens ord och önska er alla en trevlig dag, försök förstå, ägna en dag som denna åt att vidga ditt intellekt, se allting från världens perspektiv och du kommer förstå.

Vad är jag?

Liggandes på rygg i badet, sniffandes på muminskummet och nästan hög på min egen utstrålning slår det mig. Hur vet man någonsin någonting?

En människa kan egentligen aldrig veta, det är blott simpla gissningar och tro.

Finns det någon som styr? Är det i så fall en gud?

"Gud finns inte för då hade han aldrig tillåtit krig och misär"

Jag säger: Tänk dig att du spelar sim city, vad vore spelet utan brandsvådor och naturkatastrofer? Ett evigt byggande utan spänning.

I dagens samhälle vet man aldrig någonting. Kan man dock aldrig veta någonting? Man vet ju trots allt att man inte vet någonting, men är man säker på det?

Jesus förvandlade vatten till vin, jag väljer att förvandla mig själv till en öppen bok, en bok där alla kan måla sin teckning i glada färger, en bok utan sidnummer, en bok utan slut.

Det är med stor tacksamhet jag sitter här idag, utan denna upplysning, denna lärdom och visdom, vore jag precis som alla andra, ingenting.

Är jag Jesus?